Camilla, Joni och 2019 års midsommarbröllop

Årets midsommarbröllop gick av stapeln i Uppsala av alla ställen. Joni och Camilla gifte sig och ännu har jag inte visat speciellt många bilder från dagen. Nu blir det ändring på det!

Dagen började med en rejäl brunch hemma hos Joni och Camilla. De hade samlat sina närmaste och det var ett så avslappnat och skönt sätt att börja dagen. Också för mig som fotograf!

Efter brunchen var det dags att göra sig festfina, så Joni och Camilla delade på sig och gick in i olika rum. Det blev en liten first look i vardagsrummet!

Hur en porträttfotografering kan gå till: vi tar en prommis och stannar på ställen som är lite extra vackra.

Vi besteg Kung Björns hög och ställde oss fundersamma till namnet. Jag googlade precis och det lär vara en gammal gravhög. Romantiskt..! :)

Jag är så svag för buketten som Camillas mamma (!) hade gjort. Hanterbart spret = underbart.

Detaljer.

Så fina!

Efter själva porträttfotograferingen åkte vi hem och fikade och andades lite. Åt tunnbröd och drack lite skumpa.

Och så bar det av till kyrkan!

Eftersom det var midsommardag var gästerna uppmuntrade att ha krans på bröllopet. Rimligt! Och roligt att flera hade hakat på.

Vigsel! Kyrkorummet är alltid vackert och gör sig så bra på bild!

Glädjen efteråt! Hurra! Efter vigseln blev det fika innan middagsgästerna begav sig till Domtrappkällaren inne i Uppsala. Den här tårtan var ju tjusig.

Där väntade trerättersmiddag och tal. Och Shakespares 18:e sonett på originalspråk. Bara en sån sak!

Ibland får jag frågan om inte alla bröllop är typ samma, för ofta finns ju en given mall för hur programmet ska se ut, iallafall ett ungefärligt sådant. Men nej. Människorna är olika och platserna är olika, talen är nya och i princip allt är ju nytt. Och jag vet aldrig riktigt hur det blir, jag kan bara ana, och det är ju bland annat det som är så spännande; att jag får vara med och med öppna sinnen ta in vad som händer och fånga det.

När man har bröllopsmiddag mitt i Uppsala kan man gå ut en sväng, strosa längs Ingmar Bergmans gata (drömmigt) och lägga sig ner i gräset ett par stenkast därifrån och bara finnas en stund.

Precis innan jag avslutade min tolv timmar långa arbetsdag gick vi ner till ån där vi tog bilder i våras. Så var cirkeln sluten.

Och jag minns känslan av att gå tillbaka till hotellet i sen men ljus midsommarkväll. Mätt efter dagen och så tacksam över förtroendet att få komma människor nära en av de viktigaste dagarna i deras liv.