I veckans nya bröllopsberättelse ska vi få träffa Erica och Leo som gifte sig på västkusten, mer specifikt på Tjörn, den 22 augusti 2020. Paret lät inte bröllopsplanerna stoppas av coronapandemin, utan anpassade sin planering efter omständigheterna. Med en gästlista som gick från 80 till 30, handsprit nära till hands och utomhusceremoni bjöd paret in till sol, vind och vatten följt av en omtyckts skaldjursbuffé. Bruden Erica ska få berätta mer om dagen nedan, tillsammans med bilder från fotografen Frkn Falkman.

Så träffades brudparet

Erica: Leo är född i Göteborg, men flyttade till Stockholm på grund av arbete i slutet av 2014, och jag är född i Nacka, men bodde då i Uppsala till följd av mina juridikstudier. Över sommaren som följde hyrde jag dock ut min lägenhet och bodde hos mina föräldrar i Nacka, medan Leo hyrde en lägenhet i Hammarby sjöstad. Vi befann oss med andra ord för tillfället på ett avstånd som tillät oss att dyka upp i varandras tinderfång! Vi matchade någon gång i början av sommaren 2015 och efter ett par veckors skriverier bestämde vi oss för en middag hos honom. Ett antal Corona, två vinflaskor och en GT senare cyklade jag hem mitt i natten, då jag ju skulle på körlektion klockan åtta på morgonen, dagen efter … Superb planering!
Knappt två år senare, i maj 2017, åt vi middag på Spritmuseum då Leo frågade om jag ville förlova mig med honom. Frågan var inte helt oväntad och jag sa, föga överraskande, ja. Leo berättade sedan att hans mamma hade gett honom ett antal gamla guldsmycken som hade gått i släkten, som han föreslog att vi skulle smälta ner för att göra våra egna ringar. Under en vistelse på Tjörn besökte vi Guldsmed Bengt Molander i Göteborg och på vår tvåårsdag, den 10 juni 2017, bytte vi ringar på Skinnarviksberget på Södermalm, med champagne och charkuterier och en utsikt över Riddarfjärden.

Bröllopsplanering

Vårt bröllop hade inte något speciellt tema, men vi kunde såklart inte låta bli att inspireras av den härliga omgivningen på Tjörn. Vi höll oss till det mer klassiska med stora, vita ballonger, champagne och vita dukar, tillsammans med en vigsel på klipporna och en praktfull skaldjursbuffé som gav upphov till många uppskattande kommentarer. Vi hade från början tänkt oss en trerättersmiddag, som sedan länge var provsmakad. Till följd av coronapandemin var vi dock tvungna att reducera vår gästlista, från 80 personer till knappt 30, vilket också gjorde att vi flyttade brudskålen till sommarhuset på Tjörn och gjorde mottagningen lite mindre formell.
Ett tag var vi osäkra på om det överhuvudtaget skulle bli någonting, vilket självklart kastade en viss skugga över bröllopsplaneringen. Vi är dock väldigt nöjda med att vi till slut kunde gifta oss ändå, även om det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss när vi började planera för ett år sedan. Det blev en betydligt mer intim affär, och fruktansvärt trevligt!

Ringarna

Erica: Precis som när vi förlovade oss fick vi guldsmycken att göra egna ringar av, denna gång av Leos pappa. De ringar som vi redan hade från förlovningen är snarlika varandra, även om Leos är lite större och bredare än min – enkla, men hyfsat breda guldband med en skarp kant, i stället för den vanligare rundade. När vi förlovade oss var jag egentligen inställd på att ha min förlovningsring även som vigselring, men när bröllopet började närma sig visade det sig att Leo tyckte att vi både skulle ha två ringar. Vi kom fram till att vi båda ville ett till guldband med skarpa kanter, men smalare denna gång. Jag valde till femton små stenar som tar upp ungefär en tredjedel av ringen och Leo prydde ena sidan på sin ring med en ensam sten som kom från hans pappas gamla vigselring, vilket var ett av de smycken vars guld vi använde till våra ringar.

Klädseln

Erica: Inte jättelångt efter att vi hade bestämt oss för att vi skulle gifta oss just den 22 augusti 2020 började jag kika på bröllopsklänningar på nätet. Jag fastnade snart för en klänning som var lite dyrare än vad jag hade tänkt mig, men som hade ett snitt och en öppen rygg som tilltalade mig något enormt. Jag beställde hem klänningen, men tyvärr var den både för lång och för stor. Jag började fundera på andra klänningar, men jag hade svårt att släppa just den klänningen som jag först hade fallit för och efter ett tag kom jag fram till att den självklara lösningen var att låta någon sy upp en klänning åt mig. Jag fick kontakt med en sömmerska, Lisa Jansdotter, som då bodde nära oss och som hade väldigt fina bilder på sin hemsida.
Under året som ledde fram till bröllopet pratade vi om mina önskemål, tittade på tyger tillsammans och provade klänningen några gånger under tiden som den växte fram. Till sist fick jag gifta mig i en klänning som passade mig perfekt, med exakt den design och framför allt den öppna ryggen som jag hade önskat mig.
Leos upplevelse var inte riktigt lika harmoniskt generös med tid, då han började leta efter den passande kostym kanske en eller två månader innan bröllopet. Efter några intensiva kostymprovningsdagar bestämde han sig till sist för en mörkblå kostym som kanske inte var så snäll mot plånboken, men desto vänligare mot ögat.

Påväg till Vigsel på klipporna

Erica: När Leo föreslog att vi skulle gifta oss på Tjörn föreslog han också att vi skulle viga oss på klipporna. Jag måste erkänna att jag inte var helt såld på idén från början, då jag såg ett antal praktiska hinder framför mig, men svårigheter är trots allt till för att övervinnas. Efter att vi, i sällskap av vänner och någonting gott att dricka, hade gjort oss i ordning på egna håll och återförenats, gick vi från hotellrummet på Björholmen Hotell & Marina, till marinans närmsta brygga, dit Leo tidigare hade kört sommarhusets vita eka. Jag och mina klackar fick hjälp att stiga ner i den lilla båten och vi gav oss av till sjöss, för att runda Björholmen och ta oss till klipporna där våra gäster väntade. Vi hade oroat oss en del för vädret och hade med oss våra regnkappor som skydd mot stänk, men vi klarade oss förvånansvärt bra och fick till och med sol på vägen.

Om valet av plats för bröllopet

Erica: Leo har sedan barnsben tillbringat somrar och vissa helgdagar i ett sommarhus på Tjörn, vilket hans farmor köpte på 80-talet. För drygt tio år sedan drabbades huset av en vattenskada och revs från grunden, men det nya husets grund står på precis samma ställe. Sommaren 2015, när jag och Leo nyligen hade börjat träffas, åkte jag från Halmstad, där jag hade varit i tre veckor med mina vänner, till Göteborg, för att bo tillsammans med Leo och hans pappa. Under veckan som jag var där åkte vi bland annat till Tjörn, och jag fick vara med och arbeta med köket som nu finns i det ståtliga hus som har tagit det gamlas plats. Sedan dess har vi tillsammans tillbringat somrar och vissa helgdagar på Tjörn, och vi är båda väldigt förtjusta i det karga men ack så vackra landskapet.

Vigseln

Erica: Efter att ha åkt båt i kanske en kvart och sedan legat på svaj i några minuter fick vi klartecken från vår toastmaster, ställde oss upp i båten och svängde runt den udde som hade hållit oss utom synhåll för gästerna. Ståtligt och imponerande (eller långsamt och försiktigt i hopp om att inte ramla överbord beroende på hur man ser på saken) gled vi in i viken. När vi nådde en viss kobbe såg vår toastmaster till att Arctic Monkeys – Do I Wanna Know? började ljuda ur högtalaren, precis i rätt tid för att vi skulle hinna glida fram till den lilla bryggan vid klipporna, tas emot av marskalkarna och sakta gå genom gästerna, fram till vår vigselförrättare tillika Leos faster, innan låten tog slut.

Erica: Under tiden som vigseln ägde rum lyste solen på oss, men molnen omkring var mörka och på avstånd hördes åskan. Ceremonin var förhållandevis kort, med visa och vackra ord från Leos faster samt diktläsning dels av den ena brudtärnan, dels av den ena marskalken. Min brudtärna läste en dikt som jag hade valt ut och som Leo inte hade upplysts om, medan hans marskalk läste en dikt som han hade valt och som jag inte hade upplysts om.

Om brudbuketten

Erica: Redan från början visste jag att jag ville en stor och vildvuxen brudbukett med eukalyptus som grönt inslag. När det blev dags att fundera ordentligt på hur buketten skulle se ut kom jag fram till att jag ville förhålla mig till mina brudtärnors klänningar samtidigt som jag önskade en härlig kontrast till den vita brudklänningen. Min ena brudtärna hade en ljusblå klänning och den andra en ljusrosa, så jag bestämde mig för att satsa på mörkt vinröda och mörkt blå blommor, samt några vita som knöt buketten även till min klänning. Efter att ha förmedlat mina tankar till Lisa fick hon fria tyglar att välja det hon trodde blev bäst och resultatet blev en underbart yvig kreation med bland annat blodamarant, björnbärsblad, dahlia, eukalyptus, luktärt, murgröna, protea och tistel.

Så här berättar floristen Lisa Jansdotter om sin skapelse

Lisa: Jag handlade småskaligt närodlat hos @gillmyrablomster och @frökulla. På brudens önskemål skapade jag en vild, lite charmigt bångstyrig brudbukett i rejäl storlek samt liknande tärnbuketter och corsage till brudgum och marskalkar, med slånbär som inslag, plockade på plats. Några timmar innan vigseln gick jag en promenad och plockade vildväxande kaprifol, björnbär och murgröna på Tjörn för att ta in miljön och den karga skärgården i buketterna. Brudbuketten fick attityd och pondus med ett saltstänk av hav och tång – precis som brudparet!"

Erica: När vi till sist var man och hustru gick vi igenom ett blomblads- och såpbubbelregn som den halvan av gästerna som var vända mot vinden fick kämpa för att få till, medan The Beatles – Baby You’re a Rich Man spelade i bakgrunden. Tillsammans begav vi oss allihopa till sommarhuset för champagne och snittar och handsprit, och precis när alla hade kommit in under tak började det spöregna – horisontellt. Vädergudarna hade varit på vår sida, minsann.

Brudparets bästa minnen från dagen

Erica: Någonting jag minns med värme är båtresan från marinan till vigselplatsen på klipporna. Efter alla förberedelser och inledande fotografier var vi för första gången sedan innan frukost ensamma tillsammans, bara vi två i den lilla ekan. Med regnkappor som skydd över våra fina kläder tog vi oss fram över vattnet, med solen rakt i ansiktet – en otrolig känsla efter att ha oroat sig över vädret i åtminstone en veckas tid. Apropå otroliga känslor så måste jag självklart även nämna tillfället då vi var inom synhåll för gästerna på klipporna och stod upp i båten medan vi sakta gled fram. Som jag sa till Leo då: jag kände mig som en härskare som återvände hem med en stor seger i ryggen, även om dagens avgörande ögonblick fortfarande var framför oss.
Leo: Hela dagen kändes som en oändlig källa av lycka och känslor. Jag tänker ofta tillbaka på den dagen och sällan är det samma sak som tar mig tillbaka. Dagen var helt perfekt och tack vare det kan jag inte hitta något som sticker ut extra. En sak som jag dock har förstått nu i efterhand är hur tacksam jag är över att vi inte kunde ha bröllopet riktigt som vi hade tänkt oss utan att vi nu kom ännu närmare våra vänner, som nu stod för i stort sett hela sällskapet. Att bara ha med familj och vänner gjorde ceremonin och framför allt minglet och esten till en mycket intimare och mer kärleksladdad upplevelse och varje gång jag tänker på det faller en tår eller två.

Om fotografen Frkn Falkman

Erica: Av en fotograf som jag hade spanat in tidigare fick jag ett antal tips på fotografer som var tillgängliga i närheten av Göteborg, och jag fastnade direkt för Amanda Falkman. Vi hade bestämt oss för att investera en del i fotografen eftersom bilderna – förutom minnena, som tyvärr bleknar – är det som finns kvar när bröllopsdagen är över. Det vi framförallt var ute efter var någon som kunde fånga dagens härliga ögonblick, snarare än att endast be oss att vända oss mot kameran och le. Amandas tidigare bilder hade precis den dokumentära och lite dramatiska känsla som vi var ute efter.

Tips till andra som är i sin bröllopsplanering

Erica: Det kan kännas fånigt att behöva börja planera ett år eller mer i förväg, men det har sina fördelar och mitt tips skulle vara att ta vara på de månader som ni har på er. Njut av att kunna fundera på allt i lugn och ro, att kunna ändra er och byta spår helt om andan faller på, men ta också så många beslut som möjligt, så snart som möjligt. För oss kändes det länge som om bröllopet var långt bort, men plötsligt stod Leo där, pressad att finna den perfekta kostymen, medan min klänning hade varit uttänkt sedan över ett halvår tillbaka. Det adderade en viss stress som går att undvika om man ser planeringen som någonting trevligt att ta lite pö om pö, för att slippa samla allt mot slutet. Det kommer alltid att finnas sista minuten-detaljer, men ju färre, desto bättre.
Ytterligare ett tips är att låta det gå en viss tid mellan bröllopet och bröllopsresan, om möjligt. Vår bröllopsresa blev visserligen inställd på grund av coronapandemin, och en ny är i skrivande stund inte ens planerad, men den skulle ha skett bara några dagar efter bröllopet. När vi hade kommit hem från Tjörn kändes det otroligt skönt att få landa och jag var glad att vi inte hade en resa att packa inför och börja tänka på så snart efter bröllopet.

Fotograf: Frkn Falkman
Brudklänning: Lisa Jansdotter
Kostym: Corneliani
Festlokal + catering: Björholmen Hotell & Marina
Florist: Lisa Jansdotter
Ringar: Guldsmed Bengt Molander
Trycksaker: Tryckstudion
Hår + makeup: Vendela Nöre Palmlöv – @muavendela