Bohemiskt bröllop på Storholmens koloni: Veronica och Martin

Veronica och Martin gifte sig den 15 augusti 2015 på Storholmens koloni utanför Norrtälje. De berättar öppenhjärtigt om sin stora dag och fotografen Emma Eriksson har förevigat deras personliga och härliga bröllop. Vi älskar Veronicas och Martins häftiga stil och den festivalliknande känsla de skapade genom att ha bröllopet på ett kollo där gästerna kunde sova över. För den som gillar DIY och roliga idéer finns här mycket inspiration att hämta.

Helgen vi gifte oss på var den soligaste på hela sommaren det året. Prästen som skulle viga oss hamnade i en vild diskussion med Veronica under samtalet vi hade med honom i juni, när vi skulle prata om hur vi ville att vigseln skulle gå till. Veronica var så otroligt bestämd med att allt skulle ske utomhus, både vigsel, middag och fest. Det här ville prästen självklart att vi skulle ha en plan B för. Han ville inte att vi skulle behöva utsättas för risken att vår dag slutade i ett regnkaos med dyngsura gäster. Hela sommaren regnade sedan, som ni kanske minns, förbi och det såg otroligt mörkt ut. På torsdagen innan vårt bröllop sprack himlen upp som på beställning, Martin pustade ut något (vi hade ingen plan B, hehe) och det blev den härligaste helgen på hela året. Alla våra bästa personer, på ett kollo i skärgården och strålande solsken. Perfekt.
Bröllopsberättelse
Den här helgen började på fredagen runt lunch. (Egentligen började väl uppladdningen 6 månader tidigare på den hemsida vår vänner Petter ordnat för all information kring helgen). Våra toastmasters Christine och Mathias och några tappra själar till mötte oss vid Storholmens Kollo och vi startade arbetet. Tillsammans ordnade vi så alla gäster hade sitt rum redo när de skulle anlända kring 17-snåret och vigselplatsen ställdes iordning. Vi ordnade även ytan där vi skulle ha middagen. Vid den här tidpunkten hade vi helt släppt väderfrågan och var bombsäkra på att solen skulle gassa hela helgen och även middagen på lördagen förbereddes utomhus.

Vid fem-tiden tändes grillen och gästerna rullade in en efter en. Vissa hade vi inte sett på länge, vi bodde två år i Kina fram tills sommaren 2015, så det blev kramkalas och re-catch för fullt. Vissa gäster hade åkt hela vägen från Hongkong, Shanghai och Bergen för att ta sig till vår fest, jetlag till trots gav dom sig ner mot grillarna. Vid sju-tiden var det sagt att brännbollsturneringen skulle äga rum och alla hade då anlänt och fått i sig lite korvar och några kalla öl. Vissa hade till och med fiskat och lagt det på grillen (lillasyster Nikki fick lära grabbarna hur man rensade fisken). Medan solen sakta gick ner pågick turneringen mellan alla gäster med spontant uppdelade lag med den klassiska ett, två, ett, två metoden från gympan i skolan ni vet, och när det vinnande laget (brudens såklart!) firat klart och avbrutna lösnaglar i motståndarlaget sörjts övergick det hela till en fest under stjärnorna med bastubad och ett nattdopp som avslut. Vissa gick och la sig med motiveringen: - ‘’Det är en lång dag imorgon och jag behöver min skönhetsömn’’, medan andra (läs brud och brudgum) stannade uppe alldeles för länge tillsammans med ett gäng festsugna vänner.
Vi hade inte gjort en speciellt detaljerad planering för helgen men vi hade pratat med utvalda personer som var huvudansvariga för vissa områden. Exempelvis hämta frallorna på Ica Flygfyren lördag morgon innan 9.00 så det fanns frukost när gästerna vaknade. Koka ägg och kaffe såklart. Hämta brudbuketten och dekorera borden till middagen och så vidare. Vi är otroligt tacksamma för våra fina vänner och familjer som ställde upp och hjälpte oss me det här, så vi kunde avvika strax efter morgondoppet på lördag förmiddag och förbereda oss för vigseln på varsitt håll.

Jag (Veronica) åkte till min bästa plats på jorden, min extrafamiljs hus på Vätö, bara ett par minuters bilfärd från Storholmen, tillsammans med min vän Marlene. Marlene hjälpte mig med både smink hår och kläder. Vi hade en väldigt mysig stund där vi skålade i bubbel och åt en enkel lunch.

Martin och hans bror Niklas åkte till Grisslehamns havsbad och slappnade av i poolen med varsin whiskey. Sen slängde de på sig varsin kostym och lite deo under armarna och åkte tillbaka.
Martins mormors fina gamla trasmattor fick agera altargång och Veronicas extra-Mamma Catharina dekorerade stolsraderna, som bestod av udda stolar vi samlat ihop från Kollot vi befann oss på, med loppisfyndade glasflaskor med brudslöjor i. Altarbågen bestod av ett par fina gamla stockar som även dessa kläddes in med brudslöjor och skirt tyg. Vi hade ägnat sommaren åt att samla in dekorationer från vänner och släktingars vindsförråd, källarutrymmen och trädgårdar och la inte ner många kronor alls på att få det precis så avslappnat och härligt vi tänkt oss.
Själva vigseln ägde rum på en sluttande äng alldeles vid havet. Solen strålade och brisen från havet gjorde att det var väldigt behagligt för gästerna. Det är verkligen en härlig färgskala våra gäster utgjorde när vi ser på bilderna. Vissa barfota i sommarklänningar, andra i finskorna och ljusa kostymer. Vår lilla blandrashund Smilla höll sig dock i skuggan precis bredvid första bänkraden.
Två musikanter från Norrtälje skötte ingångsvalsen på dragspel och fiol, de spelade det första stycket på Håkan Hellströms skiva “Det kommer aldrig vara över för mig”. Efter kom sedan vi. Jag var barfota och Martin hade sitt långa hår utsläppt. Min lillasyster Nikki var tärna och Martins bror Niklas var Best man.
Vi hade 80 gäster på vårt bröllop och när Maya Ekström och Moa Sone sjöng “Evighet” med Thomas Andersson Wij och Ted Gärdestads “För kärlekens skull” under vigseln var inte ett öga torrt. Det här är något vi inte tänkte på under själva ceremonin, vi var så fokuserade på varandra, som i en liten bubbla, allt det som skedde bakom oss bland våra gäster har vi fått återberättat i efterhand eller sett på fotografierna. Det värmer otroligt när vi ser hur våra vänners glädje lyser igenom bilderna från den här helgen.
Vigseln följdes av mingel vid bryggan för gästerna och en fotosession för oss. Emma, vår fotograf visste att vi inte ville spendera för mycket tid på just detta, vilket vi diskuterat vid provfotografering några veckor tidigare och att vi ville ha en avslappnad och naturlig känsla på bilderna. Vi ville hellre fokusera på mötena mellan oss och gästerna. I efterhand är vi glada att Emma övertalade oss till den här stunden, bara vi, i lugn och ro. Vi kunde hämta andan från det vi precis varit med om. Herregud - Vi hade liksom gift oss! Och alla vi känner stod där borta och väntade på oss!
Jag hade en guldaccessoar från The Wild Rose i håret och Marlene hade ordnat en väldigt enkel och klassisk uppsättning där spännet fick ta plats. Min klänning hade jag sytt upp hos en skräddare i Shanghai under våren när jag bodde där. Min vän Nathalie stod för det mesta av designen. Man kan säga att hon översatte min ide till verklighet. Den är helt i silke och har ett långt släp. Rund hals och skuren i midjan. Lite, lite för långa trumpetärmar och en hög slits på vänster sida som bara syntes när jag gick. Klänningen hade råa kanter, alltså inga sömmar i slutet av styckena. Kinesiskorna som sydde den tyckte jag var alldeles för galen som visade så mycket hud (slitsen) och borde absolut sy dit ett helt gäng med paljetter. När jag berättade att jag skulle vara barfota på vigseln höll de på att ramla av stolen. ‘’You are crazy miss’’!
mv150815-low-231.jpg
Både Martin och Niklas hade enkla fina kostymer i linne uppsydda hos en skräddare i Kina. Martin hade även en väst i samma sandfärg som resten av kostymen. Han bar ljusa kanvas-doc Martens till detta och hade sitt långa hår utsläppt.
mv150815-low-332.jpg
Efter porträttfotograferingen fick vi ansluta oss till minglet och festen var igång. Vi skålade i champagne och serverade popcorn i strutar gjorda av tidningspapper. Vi kramades, skrattade, grät, och bara njöt av stunden tillsammans.
Medan solen ännu värmde drog vi oss upp mot middagsplatsen en bit bort från bryggan. Där väntade asado-grillarna med grisarna redo och Catharinas f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a mat. Veronica äter helst veganskt och Martin är semi-vegetarian och maten var anpassad så att både gluten och laktosintoleranta, veganer eller köttätare skulle vara nöjda. Allt serverades i en härlig buffé och Veronicas extra-mamma hade slitit i en vecka med att ordna alla goda tillbehör. Alla satte sig sedan tillbords och servitriserna ordnade med dryck och instruktioner till buffén, noga instruerade av Catharina.
Tal på både svenska och kinesiska blandades med sånger och spex från våra vänner och tiden under middagen bara rusade förbi. Ungar lekte i gräset, kompisar höll show vid sina bord, och Veronica och Martin skickades runt i olika lekar när middagen övergick till efterrätt. När Håkan Hellströms “Mitt Gullbergs kaj paradis” plötsligt dånade ur högtalarna - vår favoritlåt, kunde vi inte låta bli och en spontan, lite annorlunda bröllopsvals tog fart. Vi hade inte planerat någon dans men kunde liksom inte låta bli. Glädjen över den här dagen, all kärlek och vår favvo-låt! När låten närmade sig sitt slut kom servitriserna bärandes på mormor Inga-britts hembakade tårta serverad på en 2 meter lång trästock och vilken succé. Tårtan tog slut i ett nafs!
När solen tillslut gick ner och ljusslingorna och brasorna tändes övergick middagen till ett utomhus-rave utan dess like. En av våra vänner hade snickrat ihop en ljud- och ljusanläggning som nu gick varm i Storholmens trädgård. Kall öl serverades i zinktunnor fyllda med is och skinny bitches att ta själv ur karafferna på bänken. Kvällens rundades av med vickning och bastu långt in på småtimmarna..
Det är svårt att återberätta den här helgen i detalj då allt flyter ihop till en enda stor glädjeyra. Vi avslutade illa fall helgen med frukost tillsammans. Vissa åkte hem tidigare än andra för att flyg skulle passas, andra stannade kvar och hjälpte till att plocka iordning. Men tillslut var det bara jag och Martin kvar, vid tre tiden fann vi oss ensamma nere på bryggan. Med vinden som fläktade på våra kalla kroppar efter badet vi just tagit och vi frågade oss vad var det som hade hänt egentligen?!

Våra vänner pratar fortfarande om helgen som den bästa, och - kan vi inte göra det varje år?
Det känns som ett bra betyg och vi håller verkligen med.

Vår önskan med att gifta oss var att få samla alla våra familjer och vänner en sommarhelg i skärgården under bar himmel, dansandes barfota till solen går ner. Att vi också skulle vigas och dela det med alla vi känner var en helt otrolig upplevelse. Tack vare Emmas jobb med de fina bilderna och våra vänners bidrag under #mv150815 så kan vi fortfarande kika tillbaka till den där helgen och förstå att den faktiskt hände.

Leverantörer:

Fotograf: Emma Eriksson
Design brudklänning: Nathalie på Bei
Skräddare klänning och kostym: Smart Shanghai
Hår och smink: Marlene Lundquist på Hårkonstnärerna
Veronicas Hårsmycke: The Wild Rose
Florist: Fröken Knopp
Catering: Asado samt Catharina Karlström
PlatsStorholmen Sommarkoloni
Sång under vigselnMaya och Moa
Musiker: Sven Fredriksson
Design bröllopshemsida och tryckt material till vigsel och festPetter Eek


  Bohemiskt bröllop i rustik lada: Linnea och Joshua

Bohemiskt bröllop i rustik lada: Linnea och Joshua

  Bohemiskt höstbröllop med ladufest: Isabelle och Sebastian

Bohemiskt höstbröllop med ladufest: Isabelle och Sebastian

  Bröllop med fest i trädgården: Lena och Niklas

Bröllop med fest i trädgården: Lena och Niklas

liten elinor.jpg